*
Det kommer att hända oss alla, antingen förlora en i familjen eller någon nära hjärtat.
När jag insåg att det hade hänt dig eller er, tappa jag ord och förlorade förståndet för några sekunder.
Alla de gånger du hjälpt mig och kramat mig för min stora förlust, hur ska jag någonsin kunna ersätta det till dig?
Jag vet hur lätt det är att gräva ner sig och bara sjunka mot botten.
Hur gärna man vill försvinna tillsammans med den man förlora, men vilket ansvar man ändå har över att kämpa vidare.
Jag vet inte hur jag ska förklara min sorg i ord, men det är så otroligt plågsamt att se någon gå igenom samma sak som jag vet är så grymt smärtsamt.
När saker som detta händer slår jag en blick tillbaka på hur mitt liv ser ut och hur det har sett ut.
Hur pass mycket jag har utvecklats och vart jag står stilla, även på dig.
Vem är jag utan dig och varför just vi(du) hade den otuen?
Egentligen varför skulle någon någonsin ha denna oturen att förlora någon man älskar så innerligt.
Jag vet inte om någon av er någonsin kommer att läsa detta men jag beklagar det så himla mycket och hoppas att ni håller er starka. Försöker att hitta er själv igen och mår bra, även om det känns långt borta just nu så kommer ni att hitta den glädjen igen. Detta är så förfärligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Försök hitta ut ur labyrinten ni är i, tänk på att efter regn kommer solsken.
Ta vara på det ni har, för ni vet aldrig hur länge ni har det kvar.
När jag insåg att det hade hänt dig eller er, tappa jag ord och förlorade förståndet för några sekunder.
Alla de gånger du hjälpt mig och kramat mig för min stora förlust, hur ska jag någonsin kunna ersätta det till dig?
Jag vet hur lätt det är att gräva ner sig och bara sjunka mot botten.
Hur gärna man vill försvinna tillsammans med den man förlora, men vilket ansvar man ändå har över att kämpa vidare.
Jag vet inte hur jag ska förklara min sorg i ord, men det är så otroligt plågsamt att se någon gå igenom samma sak som jag vet är så grymt smärtsamt.
När saker som detta händer slår jag en blick tillbaka på hur mitt liv ser ut och hur det har sett ut.
Hur pass mycket jag har utvecklats och vart jag står stilla, även på dig.
Vem är jag utan dig och varför just vi(du) hade den otuen?
Egentligen varför skulle någon någonsin ha denna oturen att förlora någon man älskar så innerligt.
Jag vet inte om någon av er någonsin kommer att läsa detta men jag beklagar det så himla mycket och hoppas att ni håller er starka. Försöker att hitta er själv igen och mår bra, även om det känns långt borta just nu så kommer ni att hitta den glädjen igen. Detta är så förfärligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Försök hitta ut ur labyrinten ni är i, tänk på att efter regn kommer solsken.
Ta vara på det ni har, för ni vet aldrig hur länge ni har det kvar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hej gumman..
får man fråga vem det är skrivet till =)
Trackback
