*
Än en gång så sitter ja här och låter mina fingrar skriva av sej lite,
Jag hoppas frå botten av mitt hjärta att du läser detta.. kommer du ihåg löftena ja gav dej, ja lovade dej att allt skulle bli bra, att du skulle hitta den rätta för dej. Att du skulle få lugn i själen en vacker dag, att du en dag skulle få le igen det dära riktiga leendet. Att du skulle få leva livet med någon som du älskar från botten av ditt hjärta.
Dom sömn lösa nätterna ja hade då ja låg i din säng och såg till så att du somnade. låg alltid och viskade hur mkt ja älskade dej i hop om att du skulle vakna och höra mig så ja fick höra dom öma orden men du sov så jävla hårt.
Du fakkade upp mitt liv för flera år sen, du väntar dej att du ska kunna luta dej mot mig så fort allt blir tungt. Men tyvärr så kan du inte det mer, Du bara DU har gått över min gräns såå många gånger oh ja tar förlåtit dej gång på gång för att sedan se när du hugger mig, visst det är inte ens fel att 2 träter. men just nu så undrar ja. lix omg hur kan du bete dej så där bara för att det inte passar så ska ja vika på mina ben för dej nehe du det kan du glömma! Du smörar som en överkörd kuk när du vill ha min hjälp, ikke at ja tänker ställa upp när du inte kan hjälpa mig.. Dude, du ska hedra mig för alla gånger jag har sopat upp din skit. alla gånger jag har hjälpt dej upp på benen när ingen verkligen ingen har velat stå där, så fort det inte passar dej så vänder du folk ryggen. du låter alla leva på en hög lögner för att kunna hålla din rygg fri lix det funkar inte så. "Jag skulle korsa världen för att du ska bli en normal mamma igen"
Men hur ska man kunna önska såå högt när jag vet att det inte kommer bli såå. För u och ja drar verkligen inte jämt. du kan inte hantera att jag är ärlig och att du vill att folk ska leva på lögner..
Kan du inte acseptera att jag är jag så dörren är -------> där, Hör hlest inte av dej förren jag kan få en ärlig ursäkt för ditt sätt...
SÅ nu är ja på bättre humör :)
PEAS OUT!
// Ulla Bella Sekreterare!
Jag hoppas frå botten av mitt hjärta att du läser detta.. kommer du ihåg löftena ja gav dej, ja lovade dej att allt skulle bli bra, att du skulle hitta den rätta för dej. Att du skulle få lugn i själen en vacker dag, att du en dag skulle få le igen det dära riktiga leendet. Att du skulle få leva livet med någon som du älskar från botten av ditt hjärta.
Dom sömn lösa nätterna ja hade då ja låg i din säng och såg till så att du somnade. låg alltid och viskade hur mkt ja älskade dej i hop om att du skulle vakna och höra mig så ja fick höra dom öma orden men du sov så jävla hårt.
Du fakkade upp mitt liv för flera år sen, du väntar dej att du ska kunna luta dej mot mig så fort allt blir tungt. Men tyvärr så kan du inte det mer, Du bara DU har gått över min gräns såå många gånger oh ja tar förlåtit dej gång på gång för att sedan se när du hugger mig, visst det är inte ens fel att 2 träter. men just nu så undrar ja. lix omg hur kan du bete dej så där bara för att det inte passar så ska ja vika på mina ben för dej nehe du det kan du glömma! Du smörar som en överkörd kuk när du vill ha min hjälp, ikke at ja tänker ställa upp när du inte kan hjälpa mig.. Dude, du ska hedra mig för alla gånger jag har sopat upp din skit. alla gånger jag har hjälpt dej upp på benen när ingen verkligen ingen har velat stå där, så fort det inte passar dej så vänder du folk ryggen. du låter alla leva på en hög lögner för att kunna hålla din rygg fri lix det funkar inte så. "Jag skulle korsa världen för att du ska bli en normal mamma igen"
Men hur ska man kunna önska såå högt när jag vet att det inte kommer bli såå. För u och ja drar verkligen inte jämt. du kan inte hantera att jag är ärlig och att du vill att folk ska leva på lögner..
Kan du inte acseptera att jag är jag så dörren är -------> där, Hör hlest inte av dej förren jag kan få en ärlig ursäkt för ditt sätt...
SÅ nu är ja på bättre humör :)
PEAS OUT!
// Ulla Bella Sekreterare!
*
Det kommer att hända oss alla, antingen förlora en i familjen eller någon nära hjärtat.
När jag insåg att det hade hänt dig eller er, tappa jag ord och förlorade förståndet för några sekunder.
Alla de gånger du hjälpt mig och kramat mig för min stora förlust, hur ska jag någonsin kunna ersätta det till dig?
Jag vet hur lätt det är att gräva ner sig och bara sjunka mot botten.
Hur gärna man vill försvinna tillsammans med den man förlora, men vilket ansvar man ändå har över att kämpa vidare.
Jag vet inte hur jag ska förklara min sorg i ord, men det är så otroligt plågsamt att se någon gå igenom samma sak som jag vet är så grymt smärtsamt.
När saker som detta händer slår jag en blick tillbaka på hur mitt liv ser ut och hur det har sett ut.
Hur pass mycket jag har utvecklats och vart jag står stilla, även på dig.
Vem är jag utan dig och varför just vi(du) hade den otuen?
Egentligen varför skulle någon någonsin ha denna oturen att förlora någon man älskar så innerligt.
Jag vet inte om någon av er någonsin kommer att läsa detta men jag beklagar det så himla mycket och hoppas att ni håller er starka. Försöker att hitta er själv igen och mår bra, även om det känns långt borta just nu så kommer ni att hitta den glädjen igen. Detta är så förfärligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Försök hitta ut ur labyrinten ni är i, tänk på att efter regn kommer solsken.
Ta vara på det ni har, för ni vet aldrig hur länge ni har det kvar.
När jag insåg att det hade hänt dig eller er, tappa jag ord och förlorade förståndet för några sekunder.
Alla de gånger du hjälpt mig och kramat mig för min stora förlust, hur ska jag någonsin kunna ersätta det till dig?
Jag vet hur lätt det är att gräva ner sig och bara sjunka mot botten.
Hur gärna man vill försvinna tillsammans med den man förlora, men vilket ansvar man ändå har över att kämpa vidare.
Jag vet inte hur jag ska förklara min sorg i ord, men det är så otroligt plågsamt att se någon gå igenom samma sak som jag vet är så grymt smärtsamt.
När saker som detta händer slår jag en blick tillbaka på hur mitt liv ser ut och hur det har sett ut.
Hur pass mycket jag har utvecklats och vart jag står stilla, även på dig.
Vem är jag utan dig och varför just vi(du) hade den otuen?
Egentligen varför skulle någon någonsin ha denna oturen att förlora någon man älskar så innerligt.
Jag vet inte om någon av er någonsin kommer att läsa detta men jag beklagar det så himla mycket och hoppas att ni håller er starka. Försöker att hitta er själv igen och mår bra, även om det känns långt borta just nu så kommer ni att hitta den glädjen igen. Detta är så förfärligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Försök hitta ut ur labyrinten ni är i, tänk på att efter regn kommer solsken.
Ta vara på det ni har, för ni vet aldrig hur länge ni har det kvar.
